Ameah älskar sång och musik. När vi är på ÖF sitter hon fascinerat och ser på och lyssnar intensivt, ja om inte sångstunden håller på för länge vill säga. Hemma sjunger vi mycket och när vi, enligt Ameah, är ute för länge med Leeloo är sång det som räddar promenaderna. Många går på repeat och några av hennes favoriter är Krokodilen i bilen, Bussången och Imes vimse spindel.

Dagar där humöret inte är på topp blir det mycket sång och gårdagen var inget undantag. Efter kvällsbadet sjöng jag Imse vimse spindel samtidigt som jag smorde, satte på nattblöja & pyjamas och från ingenstans lyfter Ameah på armarna och klättrar med fingrarna. Och när regnet faller ner viftar hon upp och ner med sina små underbara händer. Behöver jag säga att det sjöngs en hel del på den sen? Mamman sjöng samtidigt som hon och dottern gjorde handrörelserna till sången och det var en himla fin avslutning på en ganska så ledsam dag.

Den här veckan har varit en av de sämre i Ameahs liv. Det började i måndags- em när vi var hemma hos Annie på födelsedagslunch & fika. Humöret som redan var so, so p.g.a förkylning blev inte bättre när också tänderna började irritera. Tempen steg och jag fick torka många tårar och mycket dreggel. Tisdag förmiddag var Ameah på ett bättre humör så vi åkte hem till farmor och efter em- vilan tappades humöret och också denna eftermiddag var tårfylld. 

På onsdag var jag barnledig och det var pappans tur att torka snor, tårar och dreggel. Jag var ute och fotade halva dagen och på kvällen lyxade jag till det med en biokväll med finaste Sandra som också hon var barnledig. Vi såg The girl with the dragon tattoo och innan dess gottade vi oss thaimat. Till bion blev det såklart godis och poppisar.

Så kom torsdagen. Ameah sitter i sin barnstol i väntan på lunch och när jag vänder mig om för att gå emot henne ser jag att det rinner blod ur hennes mun. Efter att ha tittat och sköljt ser jag att det blöder från framtänderna och jag väcker D som hade haft morgonpasset. Han ringer tandläkaren och Ameah får en tid redan 45 minuter senare, det var alltså dags för det första tandläkarbesöket. Jag som skulle iväg på annat slapp följa med (hade inte velat hålla i henne medan tandläkaren inspekterade den redan så känsliga dotterns mun) så pappan styrde mot Hornstull där tandläkaren konstaterade att alla tänder satt fast men att hon för tillfället har ett enormt känsligt tandkött orsakat av ett virus, troligtvis förkylningen. Vi får inte borsta hennes tänder tills det har blivit bättre vilket kan ta upp emot 7- 10 dagar. Hon är otroligt smärtpåverkad och gråter mycket. Hon kan inte äta/ tugga och har ingen aptit. Hon har också lyckats få tre blåsor på insidan av läpparna och irriterad hud runt munnen. Stackars liten ♥ 

På detta är hennes nionde tand på väg och aldrig har hon tidigare dregglat som hon gör. Vi varvar mellan fem dreglisar om dagen så de hänger på tork lite varstans i lägenheten. Trots täta byten lyckas det ibland gå igenom så tröjor byts också flitigt här hemma. Nu önskar vi vår lilla tjej tillbaka. Hon som i vanliga fall stapplar runt med ett leende på läpparna och sover som en prinsessa.

Idag ska mina finaste spendera dagen tillsammans medan jag ska vara barnledig. Det är så underbart nu när Daniel är ledig mer och det är fantastiskt att se hur fin deras relation har blivit. De senaste dagarna har hon också börjat säga "bappa" samtidigt som hon tittar efter eller är på väg mot honom ♥

Jag då. Vad ska jag göra medan pappa stannar hemma med en liten som kurerar sig från förkylning och feber? Jo, jag ska möta upp min vän Malin om en halvtimme för en dag ute i ett, äntligen, snötäckt Stockholm för en fotodag. Kameran är laddad och likaså är jag, jisses vad roligt det ska bli.

En av de fina presenter jag fick när jag fyllde år var en Nespressomaskin, and i love it! Daniel är minst lika glad över den och unnar sig ofta en kopp lyxkaffe och om kaffedrickandet kommer att fortsätta i den här takten kommer kapslarna att ruinera oss. Men så här i början måste man ju lära sig hur det perfekta koppen ska se ut. Hur mycket mjölk? Varm eller kall? Vispad eller inte? Etc, etc. Ja, ni hör ju. Vi fortsätter nog unna oss två koppar om dagen ett tag till, ja även om vi är ganska säkra på redan nu hur vi vill ha den. Slurp! Sen dom snygga koppar då, också en födelsedagspresent. Dom är från Cervera och också dessa älskar jag. Stilreana, snygga och fantastiska att dricka ur.

Då var vi i förkylningstider igen och för oss innebär det en mindre glad tjej med en konstant rinnande näsa. Humöret har varit upp och ned hela veckan och då p.g.a, vad vi tror, en kommande tand. Det har tuggats och dregglats och vi har bytt blöja tio gånger om dagen så att damen toppade veckan med en förkylning satt fint. Inatt bjöd hon också på en vaken timme mellan 03.39- 04.30. Hon varvade prat med nappen med en hel del gnyande och det icke existerande tålamodet sattes verkligen på prov. Nu håller vi tummarna för en bättre natt och att vi vaknar upp till en piggare tjej imorgon.

Trots sjukdom, en envis huvudvärk och brist på energi har dagen varit fin. Vi har promenerat och njutit av den kalla friska luften, vi har vilat våra ögon på snötäckta trädkronor och myst. Mycket mys har det blivit och många böcker har det bläddrats i. När vi inte myser går Ameah numera runt och säger "tong, tong, tong" och det påminner något enormt om R. Kellys gamla dänga, "Thoia thong". Sött och annorlunda.

Så var det dags igen. 27 år gammal (eller ung, beroende på hur man ser det) blir jag idag. Och jag som hade glömt hur trevligt det kunde vara att fylla år blev glatt överraskad i år igen. Nu blir det italiensk middag med lasange och panacotta till efterrätt.

Efter en underbar heldag med fina människor sitter jag nu tillbakalutad i soffan och njuter av lugnet. Ameah somnade som en stock strax före sju, också hon trött och nöjd efter bus och lek på öppna förskolan med både sångstund och disco.

Tillåter damens sovrutiner kör vi en favorit i repris imorgon och då blir det ett ÖF- besök där även bästa pappan följer med. Idag var han dock på annat håll så de fina vi umgicks med var bästa Sandra & Levis, Tina & Minna och Alexandra & Märta. Återigen, tack för en härlig idag.

Mannen i familjen har arbetat i helgen och trots det har vi tjejer har haft det himla bra. Vi har umgåtts med fina vänner och en fin moster. Vi har ätit god mat, gottat i oss lyxmuffins och druckit fint vin.

Vi har läst böcker, dansat, lekt tittut, badat, busat och framförallt gått. Ameah är överallt och ingenstans och även om jag nu är ganska säker på hennes gång vill jag gärna vara med. Speciellt när hon flyger fram över hallgolvet som består av stenplattor. Älskade barn.

Och, älskade vänner ♥ Jag är så glad och tacksam över allt fint jag har i mitt liv.

Igår var vi bortbjudna på middag och det är alltid lika lyxigt att få slå sig ner och bli serverad. Ameah sov gott inne på Malin och Mickes sovrumsgolv där det var bäddat med fluffiga kuddar och mjuka täcken. Ljusen var tända, vinet var luftat och osten hyvlad. Och mycket ost var det då det var raclette det bjöds på. Min första raclette- middag men definitivt inte den sista. Åh, så gott det var! Efter middag fick vi ekologiskt kaffe, glass och egenblockade bär med riven chilichoklad. Det var två mätta föräldrar som strax efter elva gick mot bilen med en klarvaken dotter som sen valde att vara vaken till långt efter tolv. Skönt att hon bjöd på sovmorgon idag.

Då var vi här. 11 månader och en månad kvar till den stora 1- årsdagen. Vår fantastiska lilla tjej som ju faktiskt inte är så liten längre. Hennes utveckling har gått i en rasande fart och nu har vi helt plötsligt en tjej som dom senaste dagarna har gått mer än vad hon har krypit. Idag lärde hon sig även att ställa sig från sittande utan stöd.

Hon är glad och busig och har precis insett hur roligt det kan vara att busa med Leeloo och det himla mysigt att stoppa in både händer och armar i hennes mun.

Hon äter med god apit och favoriten är nog lax. Dock inte mammas laxgratäng! Jag aldrig sett så många grimaser vid middagsbordet som då, alltså inte helt godkänd. Annars är pasta också en favorit och i fruktväg ska det vara clementiner eller banan.

I början på december visade hon stolt upp hur fint hon kunde dansa och nu, drygt en månad senare, dansar hon ofta och mycket. Vare sig det spelas musik eller inte. Det dansas sittandes som ståendes och det härligt med gung.

Leksaker som spelar musik och har ett snöre är populärt. Böcker är också en favorit, häftigt hur man kan öppna och stänga dom. Men det bästa av allt är förmodligen att öppna och stänga köksluckor och helst ska innehållet givetvis ut. Det mamma och pappa säger nej till skiter hon fullständigt i och Leeloos skålar är fortfarande enormt spännande och likaså eluttag.

Hon somnar mellan halv sju- sju om kvällarna och sover sen nätterna igenom och gör morgon vid sex. En vila på förmiddagen tar hon och sedan en till vila efter lunch. Är hon inne i en utvecklingsfas sover hon inte lika bra om nätterna och detsamma gäller när det en tand på gång. Åttonde tanden har precis spruckit igenom så efter några halvdanna nätter och tidiga uppstigningar hoppas vi nu på bättre sömn och senare uppvak.

Efter Ameahs em- vila idag har hon gått mer än vad hon har krypit. Det är vid några tillfällen vingligt men när det blir som vingligast stannar hon upp, hämtar balansen och går vidare.

Utifrån hallen, över tröskeln in i vardagsrummet och bort till gåvagnen som står i andra änden av rummet gick hon idag, utan att stanna upp. Oj så stort detta är.

Igår i sovrummet.

Jag- "Kom Ameah så går vi ut i köket och äter lunch".

Jag tar Ameah i handen och hon leder mig ut ur sovrummet, genom vardagsrummet och in i köket. Väl i köket går hon fram till skafferiet, öppnar dörren och tittar upp där hennes mat står.

Kommunikation.

Före nyår skämde Ameah bort oss med att sova till åtta två dagar i rad vilket såklart var hur skönt som helst. Det var skönt med sovmorgon och det var skönt att sovmorgonen resulterade i bara en vila/ dag. Visst får man styra om sina så inarbetade rutiner men vi var inte låsta på samma sätt.

Det där är dock historia nu. Sen fyra dagar tillbaka är det tydligen runt fem som gäller. Idag 05.11 och det var en måttligt road pappa som plocka upp sin dotter, inte helt redo för morgonbus. Ikväll ska jag plocka fram mitt bästa påhittiga- jag och se om jag kan roa damen till att vara uppe en halvtimme längre. Håll en tumme, snälla.