För ett tag sen läste jag boken "Om jag kunde drömma" med Stphenie Meyer. Köpte den på Arlanda det sista jag gjorde i brist på andra böcker. Läser i vanliga fall inte såna här böcker, det är bara ficton och så svårt att ta på. Hur som helst.. Jag läste den och jag läste den med nöje. Boken i sig och själva storyn var ingen storslaget däremot var kärleken som beskrivs helt amazing! Jag blev helt fast och förälskade mig i Edward, den manliga huvudrollen. Jag gör ofta det. Förälskar mig i rollkaraktärer. Det är märkligt det där. Jag kunde inte släppa boken trots att det hade gått dagar sen jag läste ut den. Den 21:a november släpptes den på bio hemma i Sverige. Den 27: e här i Thailand. Vi gick och såg den.



Filmen var dock en stor jäkla FLOPP! Bara fem minuter efter att filmen hade börjat vill jag och alla andra lämna biosalongen. Hade det inte varit för dom sköna fåtöljerna hade vi förmodligen gjort det. Dom fick inte med ett skvatt av det viktiga i boken! Dom hade också som vanligt klippt bort händelser och lagt till nya. Hur kan man göra så här? I boken byggs kärleken upp på över tvåhundra sidor och spänningen och förväntningarna stiger för varje ord man läser. I filmen ägnade dom knappt fem minuter på att bygga upp just detta. Nej, fi fan vilken besvikelse! Från och med nu ska jag hålla mig till böcker.