Daniel kom med den underbara idén att äta lite chips med dip tidigare idag och det var ju inte helt fel. Lökdip med naturella chips till. Det var så gott att jag började gråta, haha. Ja det är sant! Jag grät. Att en smak kan göra så mycket. Men jag antar att jag är lite känslig idag. Mer än vanligt.. Jag gråter ofta och lätt annars men jag har svårt att tänka mig att skulle gråta till smaken av dip en annan dag men vad vet jag. Jag har svullat massa godis också tills jag mådde illa och efter allt gottisätande la jag mig och läste. Jag tror att jag slumrade till lite också och när jag vaknade var jag hungrig igen. Hur kommer det sig? Så nu har jag precis ätit två rostade smörgåsar med makrill på men kan ändå inte låta bli att längta till middagen. Jag och min konstanta hunger.. Ibland är det frustrerande att alltid vara hungrig. Ikväll blir det i alla fall någon god thairätt.









Kan ni se den mysiga spindeln som hänger utanför vårat kökfönster?