Jag går upp i lugn och ro, dricker en kopp kaffe och ligger på soffan och pratar skit med Sandra och Emma (hon sov kvar) när Emma helt plötsligt säger: Varrför är det människor som går runt här och kikar in i erat fönster? Och det var inga mindre än Jehovas Vittnen. En tjej från England som frågade mig om jag någonsin tänker på gud? Jag skulle ha sagt nej. Jag gillar inte att ångra saker, men vad skulle hon ha sagt? Men med tanke på hur respektlösa dom är så varför ska jag vara trevlig? "Tänker du någonsin på dessa frågor: Does God really care about us?" Och resten av frågorna som står på bladet jag fick jag uppläst så fint för mig. Jag svarade nej. Jag tänker inte på vad som händer med mig när jag dör. Jag vet vad som händer med mig när jag dör. Jag dör och begravs och sen är det över. "Is there any hope for the dead?" Hopp? För de döda? Nej.. Det tycker jag väl inte. "How can I find happiness in life?" Inte genom gud är mitt svar på den frågan. Det är endast jag som kan gör något över min olycka, om jag nu skulle vara olycklig. Ja, vad ska man säga..? Hon skulle tydligen komma tillbaka nästa vecka för att gå igenom frågorna igen då jag har läst på lite och funderat över detta. Sandra är skit förbannad och kommer förmodligen att slänga ut henne då!