Min finaste vän Annie har just spenderat någon timme med mig och det har varit underbart. Dock tror jag nog att det var mest jag som pratade, jag blev t.o.m. anfådd. Vi träffades bara en snabbis i tisdags så idag har vi hunnit ta igen lite av förlorad tid. 

Det började med kaffe och en tokgod Almondy tårta (jag är ett stort fan av daim tårtan) och slutade med ett glas rosé på balkongen. Vad fantastiskt det är med söderläge, jag skulle aldrig byta bort det. Solen värmde som sjutton trots att det var på kvällskvisten och jag fick rota fram mina glasses för att inte bli bländad. Jag känner ett glädjerus genom hela kroppen. Jag är så lycklig! Jag trodde inte att det skulle kännas så här bra att vara hemma igen men nära och kära gör det obeskrivligt lätt att vara tillbaka.