Nu är hösten här och folk börjar bege sig mot Thailand och andra sitter och bokar sina vinterlånga resor. Jag förstår dom. Jag har dom senaste åren varit en av dom som har flytt vintern för att uppleva värme och nya äventyr. 07/08 åkte jag och D två dagar före julafton till Hong Kong och spenderade två dygn där. Efter det blev det Singapore, Malaysia, Vietnam, Kambodja och resan avslutades sen i Thailand.

När vi lämnade Bangkok i början på februari 08 satt vi i taxin på väg till flygplatesen och sa ingenting till varandra. Vi trodde att vi var redo och åka hem igen men vi insåg ganska snabbt att så var inte fallet. Jag grät när vi några timmar (22 för att vara exakt) senare landade på Arlanda. Det låg ett vitt täcke över landet och jag hade flipflop och shorts på mig. Det var kallt och jag kände mig tom.

Vi hann vara hemma i drygt en månad innan vi bokade våran enkelbiljett tillbaka. Det var enkla månader mellan februari och november förra året.. I augusti hyrde vi ut vår lägenhet och flyttade hem till D´s syster och bodde där i två månader.

När vi vaknade samma morgon som vi skulle åka (2:a november) var jag lugn som en filbunke. Vi åt en underbart god svensk frukost och packade det sista. När jag stog där i rummet och skulle stänga igen väskan började jag må illa och kräktes. Alla förväntningar började göra sig påminda och jag blev något nervös. Vägen till Arlanda kändes som en evighet men fram kom vi. När vi hade parkerat och lastat ut allt ur bilen kräktes också D.

Vi knallade runt ett tag på Arlanda, åt och köpte böcker och sen var det dags. Efter 10 timmar på Thaiairways landade vi i Bangkok. Vilken känsla! Det var obeskrivligt att vara tillbaka. Fantastiskt! Vi spenderade fem dagar i BKK och flög sen ner till Samui och flyttade in på Sweden Village 081010. Snart ett år sen... Time flies.

Tanken var att vi fortfarande nu skulle vara kvar. Att vi inte skulle åka hem förens i maj nästa år men efter sex månader där insåg vi att vill mer. Jag antar att det är som dom säger, man aldrig är nöjd.

Nu när kylan börjar komma trodde jag att hela min kropp och själ skulle skrika efter Thailand men jag känner mig nöjd. Det är skönt att vara hemma. Det är mysigt med mörka höstkvällar. Det är mysigt att tända ljus och lägga sig med en filt på soffan. Det är mysigt att vara ute och promenera med Leeloo trots att det är kolsvart, iskallt och blött. Allt är så enkelt och självklart just nu. Jag är nöjd och jag är lycklig.



På Arlandra en haltimme innan det var dags att lämna Sverige.





På Bangkoks flygplats redo att resa hem till Sverige igen.