På torsdagen när vi kom ut möttes vi av Linnéa, min plastsyster, och mamma. När vi kommit upp till huset, installerat oss och kilat fast Ameah i sin stol tände vi grillen och njöt av skrgårdsluft och vackert väder. När Ameah sen hade somnat gick vi ner till sjön och fick där ungefär hunda myggbett. Kanske fler. Mormorn stannade hemma och var barnvakt men ringde redan efter dryga timmen och meddelade att det var dags för mat. I tre dagar i rad efter vaccinationen vaknade Ameah runt tio för mat och torsdagen var den tredje och sista dagen. Nu är allt som vanligt igen och det är runt halv två hon vill äta första gången.
 

På fredagen promenerade vi till Solvik där affär och krog ligger för att luncha och handla diverse tillbehör inför middagen. Jag åt en supersmarrig räksmörgås och hade hela tiden Ameah i knät. Varför sitta i vagn, stol eller hos någon annan när mamma finns där? Dumheter! Sen eftermiddag anlände bandmedlemmarna och även min man. Vi käkade tacos, lyssnade på bandet medan dom repade några låtar och hade sen allsång, mycket trevligt.
 
Lördagen var kommen och förväntningarna höga! Nämdö- dagen, årets höjdpunkt, var här och dom flesta var sega från fredagens allsång. Som den nyktra mamman man är var jag ensam om att vara pigg men vi kom till slut iväg till loppisen som hölls i Sand men det fanns tyvärr inte mycket intressant. Istället blev det ännu ett besök på Nämdös kök och bar som det heter för glass och kaffe innan vi vandrade hemåt igen för bad och vila.

När vi kom upp till Sand för andra gången på lördagen var det för att lyssna på PALM. Vi var tidigt ute för att få (bra) sittplatser. Ameah lyckades somna innan dom började spela och jag trodde naivt att hon skulle fortsätta med det även när dom hade satt igång men nej, nej. Då vaknade hon och kollade på Babblarna ett x antal gånger innan hon somnade om i Babybjörnen (min trogna vän och följeslagare sen snart sex månader tillbaka). Min lilla tellietubbie sov sig sen igenom spelningen medan jag skuttade och sjöng med i låtarna, skönt. Vid tolv valde vi att vandra hemåt och vid halv två sov hela familjen, lagom till att bandet kom hem och stökade runt. Varken jag, Daniel eller Ameah hörde något av nattens alla händelser trots lyhört hus och besök av en helikopter som landade på ängen bredvid. Ett missöde där grannen av misstag cyklade ner i ett dike och fick sin axel ur led.

 

I en av pauserna under spelningen fick jag uppleva en släng av Thailand, underbart.